That which falls Between the Cracks - An Embodied Asylum

In June 2015, the project was awarded Helge Ax:son Johnson's Foundation scholarship for its upcoming researchwork on the project.

That Which Falls Between the Cracks - An Embodied Asylum
-Is a practical artistic research project which deals with the questions; What do we mean when we talk about bodies in theatre, and how does it affect the way we think about the human body? Not only physical but also conceptual, as a site of metamorphosis and transmogrification and examines what we see and what we expect to see on the theatre stage. 
The project has potential to raise important questions about the naturalization of concepts like "normal" and ”atypical” and focuses at the absence of anatomically unusual bodies on the theatre stage from a historical perspective to reconsider structural patterns. The project examine how and in what way these structures are created to control and marginalize bodies with ”atypical” appearances, functional variations and disabilities on stage. 
The task will be is to visualize the norm by breaking it, set beyond the expected and desired. 

Projektet blev i Juni 2015 tilldelad Helge Ax:son Johnssons Stiftelses stipendium för sitt kommande researcharbete av projektet.

That Which Falls Between the Cracks - An Embodied Asylum
-Är ett praktiskt konstnärligt forskningsprojekt. Ett förslag att visa på nya möjligheter till kroppslig representation på scenen. Projektet vill belysa de "avvikande kropparnas" frånvaro på den normanta scenen i ett idéhistoriskt perspektiv. Ett försök att ompröva strukturella mönster i det sceniska formatet med en intersektionell analys som utgångspunkt. 
Genom att placera projektet That whisch falls Between the Cracks i ett idéhistoriskt perspektiv kan förståelsen för var våra bilder av vad människans kropp och hur den har representerats genom tiderna på våra scener kommer ifrån. Men också hur vi som arbetar inom scenkonsten kan möta upp den bilden, när andra bilder av vad människan kan vara är önskvärt och högst behövligt.

Med vidgad förståelse av sin omvärld och historia kan nyskapande scenkonst bli till och nya uttryck uppenbaras. Genom att i That Which Falls Betwween the Cracks arbeta med intersektionalitetsbegreppet och undersöka hur dessa maktordningar och system påverkat våra bilder av våra kroppar och vad de skall representera önskar jag komma vidare i det sceniska arbetet.
Här skapas en monolog av en multidisciplinär karaktär, där kroppens idéhistoria läggs på bordet likt en anatomisk teater.