Master of fine Arts In Theatre

Abstract
I have approached the Yat technique from a gender context to see if the technique can help the actor to create more conscious choices based on the need not to follow the normative image of what a woman or man should be, represent or present as on stage . In my work, I have used and researched the Yat technique as an opportunity to see the template or categorization in the accepted image of what a human being should be.
In my research I have assumed that femininities and masculinities denote human characteristics freely flowing. Thus, they have nothing to do with the actor's biological sex. Based on this, it would potentially be possible to apply these movement qualities to all individuals regardless of gender, using the Yat technique. I have specifically worked with the "image of" female and male, respectively, and used the Yat technique as a kind of volume button to raise or lower certain operating qualities that are often associated with these images. In my dissertation, I have chosen to work with the Yat technique over other acting techniques because of its pronounced non-gendered structure. The technique is based on the physical movement which thus has nothing to do with the actor's gender affiliation. It is also in the Yat technique that I was trained in for four years at the Bachelor program at the Teaterhögskolan in Gothenburg 1999-2003, now more the University of Stage & Music (HSM).

Abstract
Jag har närmat mig Yat-tekniken ur en genuskontext för att se om det är möjligt att med den kunna göra mer medvetna val som skådespelare utifrån behovet av att inte följa den normativabilden av vad en kvinna eller man ska vara, representera eller presenteras som på scenen. I mitt arbete har jag använt och undersökt Yat-tekniken som en möjlighet att se schablonen eller kategoriseringen i den vedertagna bilden av vad en människa ska vara.
I mitt forskade arbete har utgått från att femininiteter och maskuliniteter betecknar mänskliga karaktärsegenskaper fritt flytande. De har således inget med skådespelarens biologiska kön att göra. Med den utgångspunkten vore det potentiellt möjligt att med hjälp av Yat-tekniken kroppsligen applicera dessa rörelsekvalitéer på alla individer oavsett könstillhörighet. Jag har specifikt arbetat med”bilden av” kvinnligt respektive manligt och använt Yat-tekniken som en sorts volymknapp för att höja eller sänka vissa rörelsekvalitéer som ofta kopplas till dessa bilder. I mitt examensarbete har jag valt att arbeta med Yat-tekniken framför andra skådespelartekniker på grund av dess uttalade icke könsbetingade uppbyggnad. Tekniken utgår från den fysiska rörelsen vilket således inte har något med på skådespelarens könstillhörighet att göra. Det är också i Yat-tekniken jag skolades i under fyra år på kandidatutbildningen vid Teaterhögskolan i Göteborg 1999-2003, nu mera Högskolan för Scen & Musik.



Här kan du ladda mer Masteruppsatsen "YatGender- ett sätt att skapa fler normer på scenen"